Ja, det är med blandade känslor som vår stora gamla kastanj höggs ner i våras. Den stod för hära huset enligt vissa familjemedlemmar och ja, det kan jag kanske hålla med om. Men ack så tomt det blev utan detta magnifika träd. Jag saknar skuggan det gav, och den lummiga grönska som den bäddade in trädgården i och jag saknar alla fina kastanjer att pynta byttor, fat och annat med! Men jag saknar inte allt räfsande av alla dessa tusen miljoner löv och kastanjer utanför häcken, på gräsmattan, i täta perennrabatter, på vår utplats, i hängrännorna osv osv. Men det är ändå med vemod man tänker på att detta gamla träd inte finns där längre, man kan dock trösta sig med att det nu står en liten tanig kastanj en liten bit ifrån där den gamla stod och den blir säkert stor med tiden den också :o)
Men barn är ju alltid positiva, min dotter påpekade den positiva upptäckten att hon slipper alla kastanjer och gamla skruttiga löv i sandlådan - det var väl fint mamma och vi kan ha ett parasoll som skugga, bra va?! Jo, visst det är ju lika lummigt och mysigt det så det går ju galant!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar